lördag 2 september 2017

Förord

Bildresultat för Lilla katekesen bilder
När katekesen för snart 100 år sedan (1919) togs bort från skolornas kristendomsundervisning, gladdes säkert många åt att slippa en massa utantillplugg. Men att den togs bort ur skolorna och dessutom alltmer försvunnit ur Svenska kyrkans konfirmandundervisning har gjort en stor del av Sveriges kristenhet dogmatiskt ryggradslös och svenska folket generellt okunnigt om kristendomens elementa. Såväl missionsförbundare som Nils Frykman (som i motsats till P P Waldenström sa sej stämma in i varje ord i katekesen, även den längre "utvecklingen" från 1878), eller pingstvänner som Lewi Pethrus och C-G Hjelm, som trots en baptistisk dopuppfattning gillade katekesen, liksom många av Svenska kyrkans bekännelsetrogna profiler, särskilt bör då nämnas kyrkoherde L M Engström i Bolstad, har vittnat om "långkatekesens" halt och katekesundervisningens ovärderliga betydelse, utan att därför göra sig till talesmän för själlöst plugg.

Även jag har som konfirmand (1983-84) fått lära mig katekesens huvudstycken och Luthers förklaringar till dem (att jag frivilligt lärde mig även stora delar av 1878 års katekesutveckling får väl mera ses som en kuriositet). Och om än dr Martin Luthers lilla katekes verkligen är liten både i jämförelse med hans stora katekes och 1878 års "korta" katekesutveckling (med 268 frågor och svar, som i många stackars barns ögon säkerligen ökat den i sammanhanget oskyldige dr Luthers skuldbörda), så ser jag det som ett passande firande av den lutherska reformationen att åter publicera hans lilla katekes tillsammans med 1878 års katekesutveckling i något bearbetad form, tillsammans med de bibliska exempel som prostarna Meurling och Ottander tillfogade några år senare. Kommentarsfälten under katekesutvecklingens många frågor och svar får gärna fyllas med ytterligare frågor och kommentarer.

Katekesen återger ju evangelisk-luthersk tro och lära. Men en intressant fråga i vårt ekumeniska tidevarv är i vad mån den - eller för den delen Luthers psalmer - strider mot katolsk (i betydelsen allmänkyrklig) tro och lära? Kunde kanske vara intressant att samtala om, både oss "lutheraner" emellan och med någon romersk katolik. En ännu intressantare fråga är väl i vad mån den strider mot Svenska kyrkans nuvarande kyrkolednings tro och lära? Finns det kanske en anledning till att katekesen och dess dogmatiskt genomtänkta tillägg - liksom våra bekännelseskrifter över huvud taget - kommit så i skymundan de senaste decennierna?

En intressant fråga för Svenska kyrkan, inte minst så här under reformationsjubileet, är också vad som egentligen hänt med det bekännelsearbete som katekesskrivandet för barn, ungdom och katekumener utgjorde? Har det kommit helt ur bruk sedan Bo Giertz gav ut sin katekesutveckling Grunden 1942? Har vi de facto alls en gemensam bekännelse längre? Romersk-katolska kyrkans omfångsdigra katekes är ju fortfarande flitigt läst och citerad - och uppdaterad. Här finns kanske en utmaning att ta sig an, precis som vad gäller handboken och snart även psalmboken.

Iggesund den 2 september reformationsåret 2017
Andreas Holmberg

I. Dyrka ingen utom Gud, bruka rätt hans namn och bud! 
Fira söndag, hör Guds ord! Hedra både far och mor! 
Hat och mord och otukt fly! Stjäl ej! Lögn och falskhet sky! Låt ej avund gro och gry! 

II. Vi på Gud, vår Fader, tror, som gjort allting med sitt ord,

och på Sonen, Gud och man, Präst, Profet och Konung sann, 
och på Anden god, vår tröst, som vill bo i våra bröst och oss leder med sin röst. 

III. Fader vår i himmelen, låt ditt namn bli helgat än, 

låt ditt rike komma här, ske din vilja kring vår värld, 
ge oss bröd, vår synd förlåt, hjälp i frestelsens försåt, fräls från satan, skilj oss åt. 

IV. Fader, Son och Ande god, som invid min vagga stod 

och har döpt mig till ditt namn, hjälp så jag når ända fram, 
håller pakten, går din stig fylld av kärlek innerlig fram till fröjd evinnerlig

V. Mätta mig, o Jesus kär, med din kropp som livet är, 

läk mig helt, kom till mig in med ditt blod i blodrött vin, 
till min synds förlåtelse och till din åminnelse. Dig all ära vill jag ge!

(Bertel Pederssøns katekespsalm från 1600-talet)

LILLA KATEKESEN

Första huvudstycket: Tio Guds bud

Första budet
Jag är Herren, din Gud. Du ska inte ha andra gudar jämte mig.
Vad betyder det?
Vi ska frukta och älska Gud över allting och sätta all tro och lit till honom.

Andra budet
Du skall inte missbruka Herrens din Guds namn, ty Herren skall inte låta den bli ostraffad, som missbrukar hans namn.
Vad betyder det?
Vi ska frukta och älska Gud, så att vi inte använder hans namn till onda önskningar, svordom, vidskepelse, lögn och bedrägeri, utan åkallar det i all nöd, ber, tackar och lovar.

Tredje budet
Tänk på vilodagen, så att du helgar den.
Vad betyder det?
Vi ska frukta och älska Gud, så att vi inte föraktar predikan och Guds ord, utan håller det heligt, gärna hör och lär det.

Fjärde budet
Hedra din far och mor, för att det må gå dig väl och du må länge leva i ditt land.
Vad betyder det?
Vi ska frukta och älska Gud, så att vi inte föraktar eller förtörnar våra föräldrar och överordnade, utan hedrar dem, tjänar dem, lyder dem, älskar dem och har dem för ögonen.

Femte budet
Du ska inte dräpa.
Vad betyder det?
Vi ska frukta och älska Gud, så att vi inte skadar vår nästa till hans liv eller bryter mot honom, utan bistår och hjälper honom i alla faror och levnadsbehov.

Sjätte budet
Du ska inte begå äktenskapsbrott.
Vad betyder det?
Vi ska frukta och älska Gud, så att vi lever rent och tuktigt i ord och gärningar, och att man och hustru älskar och ärar varandra.

Sjunde budet
Du ska inte stjäla.
Vad betyder det?
Vi ska frukta och älska Gud, så att vi inte tar eller med falska varor och svek drar till oss vår nästas pengar eller ägodelar, utan bidrar till att vår nästas ägodelar och verksamhet förkovras och beskyddas.

Åttonde budet
Du skall inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa.
Vad betyder det?
Vi ska frukta och älska Gud, så att vi inte beljuger, förråder, baktalar eller illa beryktar vår nästa, utan urskuldar honom, tänker och talar väl om honom och tyder allt till det bästa.

Nionde budet
Du ska inte ha begärelse till din nästas hus.
Vad betyder det?
Vi ska frukta och älska Gud, så att vi inte listigt står efter vår nästas arv eller hus, eller under sken av lag och rätt tillägnar oss det, utan hjälper honom att behålla det som tillhör honom.

Tionde budet
Du ska inte ha begärelse till din nästas hustru, inte heller till hans tjänare eller tjänarinna, inte heller till hans boskap, inte heller till något annat som tillhör din nästa.
Vad betyder det?
Vi ska frukta och älska Gud, så att vi inte drar, lockar eller tubbar ifrån vår nästa hustru eller man eller anställda, utan påminner alla om att vara trogna och göra sin plikt.

Vad säger nu Gud om alla dessa bud?
Så säger han:
Jag, Herren, din Gud, är en nitälskande Gud, som hemsöker fädernas missgärning på barn och efterkommande i tredje och fjärde led, när man hatar mig, men som gör nåd mot tusenden, när man älskar mig och håller mina bud.
Vad betyder det?
Gud hotar att straffa alla dem, som överträder dessa bud. Därför ska vi frukta för hans vrede och inte bryta mot hans bud. Men han lovar sin nåd och allt gott åt alla dem, som håller dessa bud. Därför ska vi älska honom, förtrösta på honom och gärna leva efter hans bud.


Andra huvudstycket: Trons artiklar

Första trosartikeln – om Gud Fader och skapelsen
Jag tror på Gud Fader, den allsmäktige, himmelens och jordens Skapare.
Vad betyder det?
Jag tror att Gud har skapat mig och alla varelser, gett mig kropp och själ, ögon, öron och alla lemmar, förnuft och alla sinnen, och att han alltjämt uppehåller mig. Dessutom försörjer han mig varje dag rikligt med mat och kläder, hus och hem och med allt vad jag behöver till mitt livsuppehälle. Han beskyddar mig för allt farligt och bevarar mig för allt ont. Allt detta gör han endast på grund av sin faderliga godhet och barmhärtighet, utan att jag på något sätt förtjänat det. För allt detta bör jag tacka och lova, tjäna och lyda honom. Det är visst och sant.

Andra trosartikeln – om Guds Son och återlösningen
Jag tror på Jesus Kristus, Guds ende Son, vår Herre, vilken är avlad av den Helige Ande och född av jungfru Maria, led under Pontius Pilatus, korsfästes, dog och blev begraven, nedsteg till dödsriket, uppstod på tredje dagen ifrån de döda, uppfor till himlarna, sitter på Guds, den allsmäktige Faderns, högra sida och därifrån skall komma till att döma levande och döda.
Vad betyder det?
Jag tror, att Jesus Kristus, sann Gud, född av Fadern i evighet, och tillika sann människa, född av jungfrun Maria, är min Herre. Han har återlöst, förvärvat och vunnit mig, förtappade och fördömda människa, ifrån alla synder, ifrån döden och djävulens våld, inte med guld eller silver, utan med sitt heliga och dyra blod, och med sin oskyldiga pina och död. Detta för att jag ska vara hans egen, leva under honom i hans rike och tjäna honom i evig rättfärdighet, oskuld och salighet, liksom han har uppstått från döden, lever och regerar i evighet. Det är visst och sant.

Tredje trosartikeln – om den helige Ande och helgelsen
Jag tror på den Helige Ande, en helig, allmännelig kyrka, de heligas samfund, syndernas förlåtelse, kroppens uppståndelse och ett evigt liv.
Vad betyder det?
Jag tror att jag inte av mitt eget förnuft eller av min egen kraft kan tro på eller komma till min Herre Jesus Kristus, utan den Helige Ande har kallat mig genom evangelium, upplyst mig med sina gåvor, helgat och bevarat mig i den rätta tron. På samma sätt kallar, församlar, upplyser och helgar han hela kyrkan på jorden och bevarar den i Jesus Kristus genom den rätta tron. I denna kyrka förlåter han dagligen mig och alla troende alla synder. Han skall på den yttersta dagen uppväcka mig och alla döda och ge mig och alla som tror på Kristus evigt liv. Det är visst och sant.



Tredje huvudstycket: Herrens bön

Fader vår, som är i himmelen.
Vad betyder det?
Gud vill härmed uppmuntra oss att tro att han är vår rätte Fader och att vi är hans rätta barn, för att vi ska be frimodigt och med fullt förtroende som goda barn till sin käre far.

Första bönen
Helgat varde ditt namn.
Vad betyder det?
Guds namn är heligt i sig självt, men vi ber i denna bön, att det ska hållas heligt också bland oss.
När sker det?
När Guds ord lärs rent och klart och när vi som Guds barn lever efter det. Hjälp oss till detta, käre himmelske Fader! Men den som lär och lever annorlunda än Guds ord lär, han vanärar Guds namn bland oss. Bevara oss från detta, himmelske Fader!

Andra bönen
Tillkomme ditt rike.
Vad betyder det?
Guds rike kommer av sig självt även utan vår bön, men vi ber i denna bön, att det ska komma också till oss.
När sker det?
Det sker, när vår himmelske Fader ger oss sin helige Ande, så att vi genom hans nåd tror hans heliga Ord och lever saligt här i tiden och sedan i evigheten.

Tredje bönen
Ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden.
Vad betyder det?
Guds goda och nådiga vilja sker även utan vår bön, men vi ber i denna bön, att den ska ske också hos oss.
När sker det?
Det sker när Gud bryter ner och förhindrar varje beslut, vilja eller tanke som inte tillåter, att vi helgar hans namn eller att hans rike kommer, t.ex. djävulens, världens eller vår egen köttsliga vilja. Det sker också, när han styrker och bevarar oss i sitt ord och tron till livets slut. Detta är hans nådiga och goda vilja.

Fjärde bönen
Vårt dagliga bröd giv oss i dag.
Vad betyder det?
Även om vi inte ber om det ger Gud dagligt bröd åt alla, också åt de onda människorna. Men vi ber i denna bön, att han skall lära oss att uppskatta vårt dagliga bröd och ta emot det med tacksamhet.
Vad menas med dagligt bröd?
Allt det, som hör till vårt livsuppehälle, t.ex. mat och dryck, kläder, hus och hem, pengar och ägodelar, god make och snälla barn, god överhet, goda samhällsförhållanden, god och tjänlig väderlek, fred och frihet, hälsa och arbetsförmåga, goda skolor, goda vänner, trogna grannar och mera sådant.

Femte bönen
Och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro.
Vad betyder det?
Vi ber i denna bön att vår himmelske Fader inte ska se på våra synder och för deras skull vägra att höra våra böner. Vi är inte värda att få något som vi ber om, och vi kan inte heller förtjäna det, men vi ber, att han ska ge oss alltsammans av nåd. För vi syndar dagligen på många sätt, och vi förtjänar inget annat än straff. Så vill också vi av hjärtat förlåta dem, som syndat mot oss, och gärna göra gott mot dem.

Sjätte bönen
Och inled oss icke i frestelse.
Vad betyder det?
Gud frestar ingen, men vi ber i denna bön att han ska beskydda och bevara oss, så att djävulen, världen och vårt eget kött inte bedrar oss och förför oss till vantro, förtvivlan eller andra svåra synder och laster, men att vi, om vi drabbas av sådana frestelser, inte låter oss övervinnas utan strider mot dem och till slut behåller segern.  

Sjunde bönen
Utan fräls oss ifrån ondo.
Vad betyder det?
Vi ber slutligen i denna bön att vår Fader i himlen ska förlossa oss från allt ont till kropp och själ, och att han till slut, när vår sista stund kommer, ska ge oss en salig hädanfärd och för sin nåds skull hämta oss från denna tåredal hem till sig i himmelen.

Ty riket är ditt, och makten och härligheten i evighet. Amen.
Vad betyder Amen?
Det betyder att jag ska vara säker på att vår himmelske Fader godtar dessa böner och hör dem. Ty han har själv befallt oss att be på detta sätt och lovat att höra oss. Amen, amen, det betyder: Det är sant och visst, så ska det bli!



Fjärde huvudstycket: Det heliga dopets sakrament

I.
Vad är dopet?
Dopet är inte bara vanligt vatten, utan vatten som är helgat genom Guds befallning och förbundet med Guds ord.
Vilket är detta Guds ord?
Det som vår Herre Jesus Kristus säger i Matteus' sista kapitel:
Gå ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn.

II.
Vilken nytta medför dopet?
Dopet verkar syndernas förlåtelse, frälsar från döden och djävulen och ger evig salighet åt alla, som tror det, som Guds ord och löften lovar.
Vilka är dessa Guds ord och löften?
De som vår Herre Jesus Kristus säger i Markus' sista kapitel:
Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd.

III.
Hur kan vatten åstadkomma en så kraftig verkan?
Det är inte vattnet i sig som gör det, utan Guds ord, som är tillsammans med vattnet, och tron, som tror på dessa Guds ord i vattnet. Ty vatten utan Guds ord är vanligt vatten och inte ett dop, men tillsammans med Guds ord är det ett dop, dvs. ett nåderikt livets vatten och ett bad till ny födelse i den helige Ande, som Paulus säger i Titusbrevets tredje kapitel:
På grund av sin barmhärtighet frälste han oss, genom ett bad till ny födelse och förnyelse i den helige Ande, som han rikligt utgöt över oss genom Jesus Kristus, vår Frälsare. Detta skedde för att vi skulle stå rättfärdiga genom hans nåd och, såsom vårt hopp är, bli arvingar till det eviga livet. Detta är ett ord att lita på.

IV.
Vad betyder detta dop i vatten?
Det betyder, att den gamla människan i oss ska dränkas genom daglig ånger och bättring och dödas tillsammans med alla synder och onda begärelser, och att sedan en ny människa dagligen ska uppstå och leva i rättfärdighet och helighet inför Gud för evigt.

Var står det skrivet?
Aposteln Paulus säger i Romarbrevets sjätte kapitel:
Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. 


Bikten
Hur man skall lära det enkla folket att bikta

Vad är bikten?
Bikten består av två stycken, det ena, att man bekänner synden, det andra, att man får absolution eller förlåtelse av biktfadern såsom av Gud själv och inte tvivlar därpå, utan fast tror, att synderna därigenom är förlåtna inför Gud i himlen.

Vilken synd skall man då bikta?
Inför Gud skall man bekänna sig skyldig till alla synder, också sådana som vi inte vet om, såsom vi gör i bönen Fader vår. Men inför biktfadern skall vi bekänna endast de synder, som vi vet om och känner i hjärtat.

Vilka är de?
Pröva din livskallelse inför de tio buden, om du är far, mor, son, dotter, chef, anställd, om du varit olydig, otrogen, lat, häftig, otuktig, trätgirig, om du tillfogat någon smärta med ord eller gärning, om du stulit, varit försumlig, slarvat med något eller vållat skada.

Var god och lär mig ett sätt att avlägga en kort bikt!
Så skall du säga till din biktfar: "Jag ber dig att höra min bikt och för Guds skull uttala förlåtelsen till mig."
"Tala om!"
"Jag fattige syndare bekänner mig inför Gud skyldig till alla synder. Särskilt bekänner jag för dig, att jag är en anställd etc, men jag tjänar tyvärr inte min arbetsgivare troget, ty då och då har jag inte gjort vad mina chefer befallde mig, jag har gjort dem illa och kommit dem att förbanna mig, jag har varit försumlig och låtit skada ske. Jag har också i ord och gärning varit skamlös, grälat med mina kamrater, varit upprorisk mot mina chefer och förbannat dem etc. Detta allt sörjer jag över och ber om nåd, jag vill bättra mig."

Föräldrar och chefer säge så:
"Särskilt bekänner jag inför dig, att jag inte med trofasthet fostrat mitt barn, mina anställda, min hustru till Guds ära. Jag har förbannat, givit dåligt exempel med otuktiga ord och gärningar, gjort min granne skada, talat illa om honom, sålt till för högt pris, lämnat falsk och inte fullgod vara." Och vad han mera gjort emot Guds bud och sin yrkeskår etc.

Men om någon inte finner sig tyngd av sådana eller svårare synder, skall han inte sörja eller vidare söka eller hitta på sådana synder och därmed göra en plåga av bikten, utan tala om en eller två, som han vet. Sålunda: "Särskilt bekänner jag, att jag en gång förbannat, att jag en gång varit oförsynt i mitt tal, en gång försummat det och det" etc. Det vare nog därmed.

Men vet du alls ingen synd (vilket väl inte är möjligt), så säg inte heller någon särskild, utan ta förlåtelsen på den allmänna syndabekännelse, som du avlägger inför Gud hos biktfadern.

Därpå skall biktfadern säga:
"Gud vare dig nådig och stärke din tro, amen."
Säg: "Tror du också, att min förlåtelse är Guds förlåtelse?"
"Ja."
Därpå säge han: "Ske dig, som du tror. Och i kraft av vår Herres Jesu Kristi befallning förlåter jag dig dina synder i Faderns och Sonens och den helige Andes namn, amen. Gå i frid."
Men dem som är hårt tryckta i sitt samvete eller är bedrövade eller anfäktade, dem skall en biktfader väl veta att trösta och egga till tro med flera språk ur Skriften. Detta skall blott vara ett vanligt sätt att bikta för det enkla folket. 



Femte huvudstycket: Altarets sakrament

I.
Vad är altarets sakrament?
Altarets sakrament är vår Herres Jesu Kristi sanna kropp och blod under bröd och vin, instiftat av Kristus själv, för att vi kristna skall äta och dricka det.
Var står det skrivet?
Så skriver evangelisterna Matteus, Markus och Lukas samt aposteln Paulus:
I den natt, då Herren Jesus blev förrådd, tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt sina lärjungar och sade: Tag och ät! Detta är min kropp, som blir utgiven för er. Gör detta till minne av mig!
På samma sätt tog han bägaren, tackade Gud och gav sina lärjungar och sade: Drick alla av den! Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod, som är utgjutet för många till syndernas förlåtelse. Så ofta ni dricker den, gör det till minne av mig.

II.
Vilken nytta medför detta ätande och drickande?
Det ger dessa ord till känna:
för er utgiven och utgjutet till syndernas förlåtelse,
nämligen att syndernas förlåtelse, liv och salighet genom dessa ord ges åt oss i detta sakrament; ty där syndernas förlåtelse är, där är också liv och salighet.

III.
Hur kan kroppsligt ätande och drickande åstadkomma en så kraftig verkan?
Det är inte ätandet och drickandet som gör det, utan orden, som står här:
för er utgiven och utgjutet till syndernas förlåtelse.
Dessa ord tillsammans med det kroppsliga ätandet och drickandet är det avgörande i sakramentet. Den som tror på dessa ord, har det som de säger, nämligen syndernas förlåtelse.

IV.
Vem får detta sakrament värdigt?
Att fasta och på yttre sätt förbereda sig är visserligen en god yttre ordning, men värdig och väl beredd är den som tror på dessa ord:
för er utgiven och utgjutet till syndernas förlåtelse.
Men den som inte tror dessa ord utan tvivlar är ovärdig och inte beredd. Ty dessa ord "för er" förutsätter idel troende hjärtan.



Hur en husfader skall lära sitt husfolk morgon-
och aftonbön samt bordsbön
Morgonbön
När du stiger upp på morgonen, skall du knäppa dina händer och säga:
I Faderns och Sonens och den helige Andes namn. Amen.
Därefter skall du knäböjande eller stående läsa trosbekännelsen och Fader vår. Om du vill, kan du ytterligare läsa denna korta bön:
Jag tackar dig, min himmelske Fader, genom Jesus Kristus, din älskade Son, att du denna natt har bevarat mig för all skada och farlighet, och jag ber dig, att du denna dag ville bevara mig för synd och allt ont, så att mitt liv och mina gärningar behagar dig. Ty jag befaller mig med kropp och själ och allt i dina händer. Din helige ängel vare med mig, så att den onde fienden inte får någon makt över mig. Amen.
Så må du med glädje gå till ditt verk och kanske sjunga en psalm, t.ex. de tio budorden, eller vad din andakt inger dig.
Aftonbön
När du om aftonen går till sängs, skall du knäppa dina händer och säga:
I Faderns och Sonens och den helige Andes namn. Amen.
Därefter skall du knäböjande eller stående läsa trosbekännelsen och Fader vår. Om du vill, kan du ytterligare läsa denna korta bön:
Jag tackar dig, min himmelske Fader, genom Jesus Kristus, din älskade Son, att du denna dag nådeligen har bevarat mig, och jag ber dig, att du ville förlåta mig alla mina synder, där jag gjort orätt, och denna natt nådeligen bevara mig. Ty jag befaller mig med kropp och själ och allt i dina händer. Din helige ängel vare med mig, så att den onde fienden inte får någon makt över mig. Amen.
Somna så genast med fröjd.
Bordsbön
Barnen och tjänstefolket skall med knäppta händer stilla gå fram till bordet och säga:
Allas ögon väntar efter dig, och du ger dem deras mat i rätt tid. Du upplåter din hand och mättar allt levande med nåd.
Därefter Fader vår och följande bön:
Herre Gud, himmelske Fader, välsigna oss och dessa dina gåvor, som vi mottar av din milda godhet, genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Tackbön
Efter måltiden skall de likaså stilla med knäppta händer säga:
Tacka Herren. ty han är god, och hans nåd varar evinnerligen, han, som ger mat åt allt levande, som ger föda åt djuren, åt korpens ungar, som ropar. Han har inte sin lust i hästens styrka, hans behag står inte till mannens snabbhet. Herrens behag står till dem som fruktar honom, till dem, som hoppas på hans nåd.
Därefter Fader vår och följande bön:
Vi tackar dig, Herre Gud Fader, genom Jesus Kristus, vår Herre, för alla dina välgärningar, du, som lever och regerar i evighet. Amen.
  

1878 ÅRS KATEKESUTVECKLING

1 Varför kallas du kristen?

Jag kallas kristen, eftersom jag 1) genom dopet är upptagen i Jesu Kristi församling och 2) med församlingen tror och bekänner att Jesus är min Frälsare och Saliggörare.

1) Genom dopet har vi alltså dött och blivit begravda med honom, för att också vi ska leva i ett nytt liv, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. (Rom. 6:4).

2) Om du med din mun bekänner att Jesus är Herre, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli räddad. (Rom. 10:9).

Lärjungarna började först i Antiokia kallas kristna (Apg. 11:26). Petrus (Joh. 6:67-69) och den etiopiske hovmannen (Apg. 8:27-39) var sanna lärjungar, ty deras tro och bekännelse var levande. Judas (Joh. 6:70-71) och trollkarlen Simon (Apg. 8:13-24) var falska lärjungar, ty deras hjärtan var inte rätt för Gud.

Du som troget mig påminner
om vårt heliga förbund,
giv, att där jag styrka vinner
under varje livets stund.
Visa än, jag beder dig,
att en Fader leder mig.
Bland besvären, plågan, bristen
säg mig att jag är en kristen!

Jag är en kristen, det vill jag vara
tills sol och måne ej skiftar mer.
Jag är en kristen, du hör mig svara
om hela världen än åt mig ler.
Jag är en kristen å hjärtats vägnar,
jag älskar Kristus, se där mitt skäl!
Min första kärlek jag honom ägnar,

det är han värd, för han frälst min själ.

2 Varifrån hämtas undervisningen om det som hör till din kristendom?

Från Bibeln eller Den heliga Skrift.

Helga Bibel, Herrens ord,
största skatt på denna jord.
Denna bok mig troget lär
vad jag varit, gjort och är.

Den bestraffar synd och fel,
ger av Jesus själv mig del.
Den har dömt och friat mig,
livets väg den visat mig.

Bibeln är mitt säkra stöd,
den ger tröst i all min nöd,
lovar fröjd och härlighet,
evigt liv och salighet.

3 Vad är den heliga Skrift?

Den heliga Skrift är 1) Guds ord, som genom den helige Andes ingivelse är skrivet av profeter, evangelister och apostlar, 2) oss till undervisning, bättring, tröst och evig salighet.

1) Ingen profetia har någonsin framkommit av en människas vilja, utan genom at människor, drivna av den helige Ande, talade vad som gavs dem från Gud. (2 Petr. 1:21)

2) Hela Skriften är ingiven av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse, till fostran i rättfärdighet. (2 Tim. 3:16). Också många tecken som inte har tagits med i denna bok gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. Men dessa har upptecknats för att ni ska tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron ska ha liv i hans namn. (Joh. 20:31).

Lärjungarna i Berea forskade dagligen i Skrifterna. (Apg. 17:10-12).

Livets Ande, kom från ovan,
kom och bär från himlen bud.
Du kan ge den stora gåvan:
tron på ordet, tron på Gud.
Till Guds människor du talar
än idag kring all vår jord.
Folk och själar du hugsvalar
än idag med Skriftens ord.

Oförgänglig sanning strålar
än i dag från bibelns blad.
Än i klara drag den målar 
heliga gestalters rad.
Ifrån fäder och till söner
genom tidevarven går
än ett heligt arv av böner,
än profetens röst oss når.

(SvPs 53:1-2)

4 När har den heliga Skrift blivit oss given?

1) Före Kristi födelse har profeterna skrivit det gamla testamentet, och 2) efter Kristi födelse har evangelisterna och apostlarna skrivit det nya testamentet.

1) Sedan Gud fordom många gånger och på många sätt hade talat till fäderna genom profeterna, har han nu, på det yttersta av denna tid, talat till oss genom sin Son. (Hebr. 1:1-2).

2) Jesus sa till apostlarna: När den helige Ande kommer över er ska ni undfå kraft och bli mina vittnen. (Apg. 1:8)

Fem Moseböcker kommer, Josua, Domar, Rut, 
två Samuels, två kungar, två krönikor till slut. 
Sen Esra och Nehemja och Ester rullar fram
och Job och Psaltaren de har växt på samma stam. 

Så har vi Ordspråksboken och så Predikaren, 
så kommer Höga Visan, ja, störst är kärleken. 
Jesaja, Jeremia med klagovisorna, 
Hesekiel och Daniel, ja, läs profeterna! 

Hosea, Joel, Amos, Obadja är så kort
och Jona, Mika, Nahum får inte komma bort. 
Habackuk och Sefanja och Haggaj möter vi, 
sen hittar vi Sakarja och sist står Malaki.   

I Nya testamentet finns vatten för vår törst:  
Matteus, Markus, Lukas, Johannes kommer först, 
Apostlagärningarna och Paulus Romarbrev, 
och två brev till Korint, ja, åt många håll han skrev: 

Galatien och Efesus, Filippi och Koloss´, 
två fick Tessaloniki, och två Timoteos, 
ja, Paulus brev till Titus och Filemon oss nått, 
och brevet till hebréerna av okänd hand vi fått. 

Sen är ett brev av Jakob, av Petrus har vi två, 
och tre är av Johannes, och Judas kommer så. 
Sist kommer Uppenbarelseboken underbar. 
För allt vi tackar Herren, som är och blir och var!

5 Hur fördelas huvudinnehållet av den heliga Skrift?

I lagen och evangelium.

När lagen oss fått döma
så varje mun blir stum,
låt nåd och frid få strömma
med evangelium.

6 Vad förkunnar Gud genom lagen?

Genom lagen förkunnar Gud sin heliga fordran att vi ska vara heliga i hjärta och leverne.

Människa, du har fått veta vad det goda är, det enda Herren begär av dig: att du gör det rätta, lever i kärlek och troget håller dig till Gud. (Mik. 6:8).

O människa, det är dig sagt
vad Gud av dig begär.
Vad han uppå ditt hjärta lagt
din egen sällhet är.

I enfald och i ödmjukhet
håll dig till Herrens ord,
och låt, när du hans vilja vet,
hans vilja bliva gjord.

(SvPs 63:9-10)


7 Vad förkunnar Gud genom evangelium?

Genom evangelium, det glada budskapet, förkunnar Gud, att han i sin stora kärlek givit oss sin Son, vår Herre Jesus Kristus, för att vi ska bli frälsta, heliga och saliga genom honom.

Så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, för att de som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv.  (Joh. 3:16).

Det är ett fast ord och på allt sätt värt att tas emot, att Kristus Jesus har kommit i världen för att frälsa syndare. (1 Tim. 1:15)

Så älskade Gud världen all,
att han gav den sin ende Son,
att var och en som på honom tror
skall ha ett evigt liv.

(SvPs 28:1).

FÖRSTA HUVUDSTYCKET: Tio Guds bud

8 Vad är tio Guds bud?

Tio Guds bud är en av Gud genom Moses given kort sammanfattning av lagen.

Hör här de helga tio bud,
som genom Moses Herren Gud
oss gav på berget Sinai.
Ja tala, Gud, så lyssnar vi.

9 Hur gav Gud människan sin lag, innan den uppenbarades i ordet?

I skapelsen skrev Gud in sin lag i människans hjärta.


10 Varigenom förnimmer vi Guds lag i vårt hjärta?

Vi förnimmer Guds lag i vårt hjärta genom samvetet, som bjuder och gillar det goda, men förbjuder och fördömer det onda.

Hedningarna har inte lagen, men om de av naturen fullgör lagens krav, då är de sin egen lag fast de saknar lagen.  Därmed visar de att de som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan; om det vittnar också deras samvete och deras tankar, när tankarna anklagar varandra och försvarar sig. (Rom. 2:14-15).

Vaket var samvetet hos Josef när han flydde synden (1 Mos. 39:5) och hos David när "hans hjärta slog honom" sedan han förgått sig genom folkräkningen (2 Sam. 24:10). Sovande var däremot Davids samvete då han syndade med Batseba utan att förskräckas (2 Sam. 11). Förhärdat är samvetet hos den som försmädar Guds Ande, ty då kan det i nådatiden aldrig vakna. (Mark. 3:29), jfr Farao (2 Mos. 9:34-35). Det vakna samvetet blev sovande hos Judas, då han inte brydde sig om Jesu varningar för synden (Joh. 6:70-71, 12:4-8) och hos Demas, då han fattade kärlek till denna världen (2 Tim. 4:10). Det sovande samvetet blev vaket hos David, då han tog sin dom på sig genom Natans predikan (2 Sam. 12:1-13). Ont samvete hade Adam (1 Mos. 3:7-11), Herodes (Matt. 14:1-13), Judas (Matt 27:3-5), för de visste med sig synden, men bekände den inte för Gud. Gott samvete hade Paulus efter vistelsen i Korint, för han visste med sig att han vandrat ärligt inför Herren (2 Kor. 1:12, jfr 1 Petr. 3:16), men också David, sedan han fått visshet om att Gud förlåtit honom alla hans synder (Psalt. 51, 103:1-3, jfr Hebr. 10:22).

Vart flyr jag för Gud och hans eviga lag? 
Den drabbar mig nära och fjärran. 
Hur skall jag på domens förfärliga dag 
väl kunna bestå inför Herran? 
Gud vare mig syndare nådig.  

O du som mig skapat, min Frälsare bliv, 
mig led och mig styrk med din Ande. 
Din frid mitt oroliga samvete giv. 
Din tröst låt med tårarna blandas. 
Gud vare mig syndare nådig. 

(SvPs 547:1,4).

11 Varför måste Guds lag uppenbaras i ordet?

Guds lag måste uppenbaras i ordet, eftersom den i hjärtat inskrivna lagen blivit fördunklad genom synden.

Synd fanns i världen redan innan lagen fanns. Men synd tillräknas inte där ingen lag finns. (Rom. 5:13).

12 Vad är huvudsumman av lagens bud?

Du ska älska din Gud av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd. Detta är det yppersta och främsta budet. Därnäst kommer ett som är likt detta: Du ska älska din nästa såsom dig själv. (Matt. 22:37-39, jfr 5 Mos. 6:5, 3 Mos. 19:18).

Kärleken är lagens fullhet 
och fullkomlighetens band.

13 Vem är Gud?

Gud är 1) en ande med alla de högsta fullkomligheter: 2) evig och 3) oföränderlig, 4) allestädes närvarande, 5) allsmäktig, 6) allvetande och 7) allvis, 8) helig och rättfärdig, 9) sannfärdig, 10) god och kärleksfull.

1) Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i anda och sanning. (Joh. 4:24).

2) Förrän bergen blev till och du frambragte jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, o Gud. (Psalt. 90:2).

3) Du är densamme, och dina år ska inte ha någon ände. (Psalt. 102:28).

4) Vart ska jag gå för din ande, och vart ska jag fly för ditt ansikte? Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du också där. (Psalt. 139:7-8)

5) Vår Gud är ju i himmelen; han kan göra allt vad han vill. (Psalt. 115:3).

6) Allt ligger blottat och uppenbart för hans ögon. (Hebr. 4:13).

7) Han är underbar i råd och stor i vishet. (Jes. 28:29).

8) Du älskar rättfärdighet och hatar orättfärdighet. (Psalt. 45:8). Han ska vedergälla var och en efter hans gärningar. (Rom. 2:6).

9) Herrens ord är rätt, och allt vad han gör är gjort i trofasthet. (Psalt. 33:5).

10) Herren är god, hans nåd varar i evighet. (Psalt. 118:1). Barmhärtig och nådig är Herren, långmodig och stor i mildhet. Han handlar inte med oss efter våra synder och vedergäller oss inte efter våra missgärningar. (Psalt. 103:8,10). Gud är kärlek. (1 Joh. 4:16).

Höga Majestät, vi alla
för dina fötter nederfalla.
Ditt lov från våra hjärtan går.
Evig är din makt och ära,
dig jord och himmel vittne bära,
av allt ditt verk du offer får.
Dig lova Kerubim,
dig prisa Serafim,
hosianna!
Helig är Gud,
all världens Gud,
all krafts och nåds och visdoms Gud!

(SvPs 329:1)

Första budet: Du ska inga andra gudar ha jämte mig

14 Vad förbjuder Gud i första budet?

Gud förbjuder i första budet avguderi.




15 Hur sker avguderi?

Avguderi sker genom att man 1) dyrkar beläten och skapade ting, eller eljest 2) vid något i världen så fäster sitt hjärta att det dras ifrån Gud. 

1) Jag är Herren din Gud. Du ska inga andra gudar ha jämte mig. Du ska inte göra dig något beläte, eller någon bild, vare sig av det som är uppe i himmelen eller av det som är nere på jorden eller av det som är i vattnet under jorden; du ska inte tillbe sådana, ej heller tjäna dem. (2 Mos. 20:2-5). De hade bytt bort Guds sanning mot lögn och tagit sig för att dyrka och tjäna det skapade framför Skaparen, honom som är högtlovad i evighet, amen. (Rom. 1:25).

2) Mig har de övergivit, en källa med friskt vatten, och de har gjort sig brunnar, usla brunnar som inte håller vatten. (Jer. 2:13).

1) Hedniskt avguderi: Israliterna offrade till guldkalven i öknen (2 Mos. 32:1-6). Efesierna dyrkade Diana (Apg. 19:24-35). Ahab tillbad solguden Baal (1 Kon. 16:31-32). Egyptierna hade till avgudar vissa djur o.s.v. (Jes. 19:1).

2) Avguderi av annat slag: a) Goliat, som var högmodig (1 Sam. 17:41-50) och fariseerna, som var egenrättfärdiga (Luk. 18:9) avgudade sig själva. b) Pilatus (Joh. 19:12,16) och Nikodemus (Joh. 3:2) hade människor till avgudar, ty de fruktade dessa mer än Gud. Herodes, som intagits av sådan kärlek till Herodias, att han mot Guds förbud tog henne till sig (Matt. 14:3-11), och Eli, som med klemig faderskärlek "ärade sina söner mer än Gud" (1 Sam. 2:29), hade också människor till avgudar. När hela folket förtröstade på Egypten mer än på Gud hade det likaledes människor till avgudar (2 Kon. 18:21). c) Kornbonden (Luk. 12:16-21), den rike ynglingen (Matt. 19:16-23) hade världens ägodelar till avgud (mammon, girighet, jfr Kol. 3:5). Den rike mannen (Luk. 16:19) och danserskan (Matt. 14:6) hade världens njutningar och nöjen till avgudar.

16 Vad befaller Gud i första budet?

Gud befaller att vi ska ha honom allena till vår Gud, så att vi 1) fruktar och 2) älskar honom över allting och 3) sätter all tro och lit till honom.

1) Frukta Gud och håll hans bud. Det gäller alla människor. (Pred. 12:13).

2) Vi älskar därför att han först har älskat oss. (1 Joh. 4:19).

3) Herren Gud är sol och sköld, Herren ger nåd och ära; han vägrar inte dem något gott som vandrar i ostrafflighet. Herre Sebaot, salig är den människa som förtröstar på dig. (Psalt. 84:12-13).

Jag, Herren Gud, din Gud, är en.
Från andra gudar håll dig ren.
Till mig sätt all din tro och lit,
mig lyd och älska med all flit.

17 När fruktar vi Gud över allting?

Vi fruktar Gud över allting, när vi inte räds för något så mycket som för att göra Gud emot.

Ni ska ha Guds fruktan för ögonen, så att ni inte syndar. (2 Mos. 20:20). Herrens fruktan är vishetens begynnelse. (Psalt. 111:10). Man måste lyda Gud mer än människor. (Apg. 5:29).

Josef (1 Mos. 39:9) och Daniel (Dan. 6:10) hade barnets fruktan, ty de var rädda att genom synden komma bort från Gud. Adam och Eva efter syndafallet (1 Mos. 3:10) hade liksom Kain efter mordet på Abel (4 Mos. 4:13-16) trälens fruktan, ty de var rädda att med sin synd komma fram för Gud.

18 När älskar vi Gud över allting?

Vi älskar Gud över allting, när vi 1) håller honom för vårt högsta goda och 2) gärna lyder hans bud.

1) Hjärtligt kär har jag dig, Herre, min starkhet, Herre, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa, till vilken jag tar min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn. (Psalt. 18:2-3).

2) Däri består kärleken till Gud, att vi håller hans bud; och hans bud är inte tunga. (1 Joh. 5:3).

Asaf älskade Gud så, att han inte frågade efter himmel och jord, bara han hade Gud (Psalt. 73:25-26). Paulus var redo inte bara att bindas utan även att dö för Jesu namns skull (Apg. 21:13-14). Jobs hustru hade inte en rätt kärlek till Gud, när hon rådde sin man att säga Gud farväl i motgången (Job 2:7-11).

Se, här är nu grunden för lycka och frid
i hårdaste stunden av kval och av strid:
Om än jag försmäktar till kropp och till själ,
så har jag dig, Herre,
så har jag dig, Herre,
och har jag dig, Herre,
ja, då är allt väl!

19 När sätter vi all tro och lit till Gud?

Vi sätter all tro och lit till Gud, när vi av allt hjärta förtröstar på hans ord och löften, så att vi av honom söker väntar allt gott till kropp och själ.

Mina barn, akta er för avgudarna! (1 Joh. 5:21).

Till dig tar min själ sin tillflykt. Ja, under dina vingar skugga vill jag ta min tillflykt. (Psalt. 57:2).

De tre männen Sadrak, Mesak och Abed-Nego (Hananja, Misael och Asarja) förtröstade på Herren även i den brinnande ugnen (Dan. 3:17-18). David väntade hjälp från Herren i striden mot Goliat (1 Sam. 17:37-51). Israel och Elis söner hade en falsk förtröstan till Gud, då de väntade hjälp från honom utan att vilja lyda hans ord (1 Sam. 4:3-11).

Guds ord och löfte skall bestå,
vi det i hjärtat bäre.
För himmel, ej för jord, vi gå
till strids och glade äre,
äre alltid väl till mods,
fast vi våge gods
och ära, liv och allt,
ske blott som Gud befallt!
Guds rike vi behålle.

(SvPs 237:4)

20 Hur hänger första budet samman med de följande buden i Guds lag?

Första budet omfattar alla de följande buden, så att vi inte rätt kan hålla något Guds bud om vi inte fruktar och älskar Gud och sätter all vår tro och lit till honom.

Andra budet: Du ska inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren ska inte låta den bli ostraffad som missbrukar hans namn

21 Varför bör Guds namn vara stort och heligt för oss?

Gud har genom sitt namn gjort sig känd för oss såsom vår Gud, och därför bör hans namn för oss vara stort och heligt såsom han själv.

Heligt och fruktansvärt är hans namn. (Psalt. 111:9).

Herrens namn är ett starkt torn; den rättfärdige skyndar dit och blir beskyddad. (Ords. 18:10).

Guds namn är heligt, härligt och förskräckligt,
dess majestät uppfyller hela världen.
Det kan du aldrig frukta här tillräckligt,
det får ej brukas till en lek för flärden.

Ditt dyra namn, det över allting stora,
det vill vi också över allting ära,
det aldrig mer missbruka och förlora
men det ett evigt tack och lov hembära.

22 Vad förbjuds i Guds andra bud?

I Guds andra bud förbjuds att lättsinnigt nämna eller tala om Gud och i allmänhet  att 1) tanklöst, 2) hycklande eller 3) hånfullt umgås med Guds ord och andra heliga ting.

1) Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärta är långt ifrån mig. (Matt. 15:8) Låt inte ditt hjärta förhasta sig med att uttala något ord inför Gud. (Pred. 5:1).

2) Akta er för fariseernas surdeg, hyckleriet. (Luk. 12:1).

3) Fienden smädar Herren, och ett dåraktigt folk föraktar ditt namn. (Psalt. 74:18).

Selomits son smädade det heliga Namnet (3 Mos. 24:10-15). Herodes påstod hycklande att han ville hylla Jesus (Matt. 2:8). Farao frågade hånfullt: Vem är Herren, vars röst jag ska höra? (2 Mos. 5:2).

23 Till vad brukar människor i synnerhet missbruka Guds namn?

Till onda önskningar, svordom, vidskepelse, lögn och bedrägeri.

24 När används Guds namn till onda önskningar?

Guds namn används till onda önskningar, när någon önskar att Gud ville låta något ont komma över en själv eller över andra.

Från en och samma mun utgår välsignelse och förbannelse. Så bör det inte vara, mina bröder. (Jak. 3:10).

Balak önskade att Bileam skulle förbanna Israel (4 Mos. 22:5-6). Då Petrus förnekade Jesus, började han förbanna sig och svära. (Matt. 26:74).

25 Vad är det att svära vid Guds namn?

Att svära vid Guds namn är att ta Gud till vittne och domare över sig, för att därmed bekräfta sitt tal.

Jag kallar Gud till vittne över min själ. (1 Kor. 1:23).

26 Vilka är syndiga eder?

Syndiga eder är 1) varje mened, 2) allt bedyrande vid Guds namn i dagligt tal, och 3) allt svärjande vid det som inte är Gud, vare sig vid djävulen eller vid något annat.

1) Därför säger Herren, Herren så: Så sant jag lever, jag ska förvisso låta min ed, som han har föraktat, och mitt förbund, som han har brutit, komma över hans huvud. (Hes. 17:19). Ni ska inte svära falskt vid mitt namn; då ohelgar du din Guds namn. Jag är Herren. (3 Mos. 19:12).

2) Ert tal vara sådant att ja är ja och nej är nej. Allt därutöver är av ondo. (Matt. 5:37).

3) Hur skulle jag då kunna förlåta dig? Dina barn har ju övergivit mig och svurit vid gudar som inte är gudar.

1) Sidkia bröt sin trohetsed till kungen i Babel (2 Krön. 36:13, Hes. 17:11-21).

2) Herodes bekräftade under gästabudet det fruktansvärda löftet till Herodias´ dotter med en ed (Matt. 14:6-9).

3) Fariseerna försvarade svordomar vid templet o.s.v. (Matt. 23:16).

Du skall ej svärja vid de skapta tingen,
ty himlen är Guds tron, hans fotpall jorden.
Ditt tal skall vara ja och nej, att ingen
därvid må fresta dig till synd i orden.

Tag dig i akt! Vill satan du åkalla
och bedja honom att din själ anamma,
så är han herren som skall dig befalla
och du hans träl är vorden med detsamma.

fredag 1 september 2017

27 Vad är att begå mened?

Att begå mened är att med ed bekräfta det som är osant eller ovisst, bryta vad man med ed lovat eller också att vid edgång använda tvetydigt tal eller annat svek.

28 När kan en kristen svärja vid Guds namn?

När Guds ära och människors väl fordrar det, kan en kristen avlägga ed, såsom trohetsed och ämbetsed, vittnesed och värjemålsed. 

Då skall du svärja, i sanning, rätt och rättfärdighet: "Så sant Herren lever." (Jer. 4:2).

Människor svär ju vid den som är högre än de; eden tjänar dem till bekräftelse och gör slut på varje tvist. (Hebr. 6:16).

29 Vad är det att använda Guds namn till vidskepelse?

Att använda Guds namn till vidskepelse är att genom Guds namn försöka uträtta 1) sådant man inte har löfte om i hans ord, eller 2) sådant man efter Guds vilja skulle använda naturliga medel till.

Ni ska inte vända er till andar som talar genom besvärjare. (3 Mos. 19:31).

Spåkvinnan i En-Dor (1 Sam. 28) och trollkarlen Simon (Apg. 8:9-11) använde vidskepelse.

30 Hur används Guds namn till lögn och bedrägeri även på annat sätt?

Guds namn används till lögn och bedrägeri även då man 1) utger falsk lära för att vara Guds ord eller 2) döljer världsliga och orena avsikter under ett hycklande nit för Guds ära.

1) Ta er till vara för falska profeter, som kommer till er i fårakläder, men invärtes är glupande ulvar. (Matt. 7:15).

2) Människorna ska då vara själviska, de ska ha ett sken av gudsfruktan men ska inte vilja veta av dess kraft. Vänd dig bort ifrån sådana. (2 Tim. 3:2,5).

1) Djävulen uttydde Guds ord falskt (Matt. 4:6). Fariseerna gjorde Guds bud om intet genom människobud (Matt. 15:3-9).

2) Då Jakob kom för att bedra sin far, sa han: "Herren, din Gud, har skickat det i min väg." (1 Mos. 27:20).

31 Vad vill Gud lära oss genom den hotelse han förenat med andra budet?

Genom denna hotelse vill Gud lära oss, att missbruket av hans namn är en svår synd, som inte undgår Guds dom även om den av människor anses ringa och lämnas ostraffad.

Selomits son (3 Mos. 24:23), Farao (2 Mos. 14:28), Sidkia (Hes. 17:18) har drabbats av Guds straffdomar.

32 Vad befaller Gud i andra budet?

Gud befaller att vi med hjärta och mun ska 1) bekänna honom, 2) åkalla honom i all nöd, be, 4) tacka och lova.

Så låt oss då genom honom alltid till Gud bära fram ett lovets offer, d.v.s. en frukt från läppar som prisar hans namn. (Hebr. 13:15).

Låt i allting era önskningar bli kända inför Gud, genom åkallan och bön, med tacksägelse. (Fil. 4:6).

.Apostlarna bekände Jesus, fast de av den anledningen hade att vänta lidande och död. (Apg. 4:8-12,18,20; 5:28-32, 40-42). Tullindrivaren åkallade Guds namn i syndanöd (Luk. 18:13), Stefanus åkallade Jesu namn i dödsnöd (Apg. 7:59). David använde Guds namn till åkallan och bön, särskilt i botpsalmerna (Psalt. 6, 32, 38, 51, 102, 130 och 143). Job (Job 1:21) och Maria (Luk. 1:46-55) lovade Herrens namn. David använde Guds namn till tack och lov särskilt i lovpsalmerna (Psalt. 34, 103, 107, 117 och 136).

Mitt helga namn missbruka ej,
ditt tal skall vara ja och nej,
åkalla mig i nödens stund
och prisa mig av hjärtats grund.

Tredje budet: Tänk på vilodagen så att du helgar den

33 Vilken är vilodagen?

1) I Gamla testamentet var den sjunde dagen, som är lördagen, förordnad till vilodag eller sabbat, men 2) i nya testamentet är söndagen helgad till detta, eftersom vår Herre Jesus Kristus uppstod från de döda på den dagen.

Tänk på sabbatsdagen så att du helgar den. Sex dagar skall du arbeta och förrätta alla dina sysslor; men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat; då ska du ingen syssla förrätta. Ty på sex dagar gjorde Herren himmelen och jorden och havet och allt som är i dem, men han vilade på sjunde dagen; därför har Herren välsignat sabbatsdagen och helgat den. (2 Mos. 20:8-11)

Gud började att skapa världen (1 Mos. 1:3,5), Kristus uppstod från de döda (Mark. 16:9) och den helige Ande utgöts över apostlarna på första dagen i veckan, d.v.s. den vi idag kallar söndag. Johannes mottog på Herrens dag Guds uppenbarelse på ön Patmos (Upp. 1:10). Lärjungarna i Troas kom på första veckodagen tillsammans för att bryta brödet (Apg. 20:7). Lärjungarna i Korint uppmanades att på första dagen i varje vecka lägga undan sin sparpenning till de fattiga (1 Kor. 16:2).

Nu strålar söndagssol från sky,
nu skapas veckan åter ny.
Ljus lyser från vår Faders hus,
som en gång sade: "Varde ljus!"

Idag gick Jesus ur sin grav
till livet fram och världen gav
ny hopp och ny rättfärdighet,
frid, hälsa, liv och salighet.

34 Varför har vilodagen givits oss?

Vilodagen har givits oss, för att vi på den dagen ska 1) vila från jordiskt arbete och 2)  med församlingen söka vår uppbyggelse i Guds ord och sakrament.

Jag gav dem också mina sabbater, till att vara ett tecken mellan mig och dem, för att man skulle veta att jag är Herren som helgar dem. (Hes. 20:12).

Kvinnorna som gjorde tillredelser till Jesu begravning, var stilla på sabbaten "efter lagens bud" (Luk. 23:56). Jesus gick, såsom hans sed var, in i synagogan på sabbatsdagen och stod upp för att föreläsa (Luk. 4:16). Lärjungarna samlades till Guds ords betraktande och bön på sabbatsdagarna. (Apg. 13:14,42, 16:13).

Efter arbetsveckans strid
får vi sitta ner i frid
vid får Faders rika bord,
lyssnande till nådens ord.

35 Vad befaller Gud i tredje budet?

Gud befaller att vi ska hålla hans ord heligt och så använda vilodagen till sitt heliga ändamål.

Så skön en väg ej finns på jord
som den vi fått att vandra
till samme Herres hus och bord,
där gläds vi med varandra
att vi får här på jorden bo
som syskon uti samma tro
och sedan evigt vara
i Herrens tempel klara.

(SvPs 401:1)

36 Vad är det att hålla Guds ord heligt?

Att hålla Guds ord heligt är att 1) akta det såsom själens högsta skatt,  2) gärna och med vördnad höra och lära det, samt 3) bevara det i troget hjärta 4) för att inrikta sitt liv efter det.

1) Din muns lag är mig bättre än tusentals stycken guld och silver. (Psalt. 119:72).

2) Ni lyssnade till Guds ord i vår predikan och tog emot det, inte som ett människoord, utan som vad det verkligen är: Guds ord, som också visar sin kraft hos er troende. (1 Tess. 2:13).

3) Saliga de som hör Guds ord och tar vara på det. (Luk. 11:28)

4) Var ordets görare och inte bara dess hörare, annars bedrar ni er själva. (Jak. 1:22)

1) David höll Guds ord mer värt än guld och silver (Psalt. 119:72, se ovan). Jesus blev vid 12 års ålder sittande i templet mitt bland lärarna och både lyssnade och frågade. (Luk. 2:46). Lasarus syster Maria satte sig ner vid Jesu fötter och hörde hans ord (Luk. 10:39). Då Jesus sa till kungens tjänare: "Gå, din son lever", så trodde mannen det ordet och gick (Joh. 4:50). Sackeus inrättade sitt liv efter Guds ord, sedan han hade tagit emot Jesus (Luk. 19:8).

Dig, ljusens Fader, vare pris! 
Jag fick till rikedom det ord 
som gör den fromme vis 
och gör den vise from.

(SvPs 63:1)

En dyr klenod, en klar och ren
oss unnats här att äga,
den pärlor, guld och ädelsten
på långt när ej uppväga.
En skatt, den yppersta på jord,
få vi vår egen kalla.
Den skatten är Guds helga ord,
som hörer till oss alla.

(SvPs 64:1)

Saliga de som hör Guds ord,
saliga de som hör Guds ord,
ja, saliga de,
saliga de
som hör Guds ord
och tar vara på det.

(SvPs 688).

37 Varför säger Gud i tredje budet "Tänk på"?

Genom ordet "tänk på" vill Gud påminna oss att, innan vilodagen kommer, bereda oss att begå den värdigt.

I morgon är sabbatsvila, en Herrens heliga sabbat. (2 Mos. 16:23)

Min själ längtar och trängtar efter Herrens gårdar. (Psalt. 84:3)

Israels barn hämtade manna dagen före sabbatsdagen (2 Mos. 16:22-24).

Jag lik den trötte vandraren
som gläds när dagen skrider
har längtat efter söndagen
och gläds att tiden lider.
Snart kommer denna stora dag,
till kropp och själ nu fröjdas jag.
O helg, vad du är ljuvlig!

38 Vad förbjuds i Guds tredje bud?

I Guds tredje bud förbjuds att förakta predikan och Guds ord.

39 Hur visar en människa förakt för predikan och Guds ord?

En människa visar förakt för predikan och Guds ord genom att hon åsidosätter bruket av Guds ord, samt använder vilodagen till världsliga arbeten eller tidsfördriv som förhindrar en andäktig gudstjänst.

Den som föraktar ordet hemfaller åt dess dom. (Ords. 13:13).

Låt oss akta på varandra för att uppliva varandra till kärlek och goda gärningar, och låt oss inte överge vår församlingsgemenskap som somliga har för sed. (Hebr. 10:24-25).

De flesta atenarna ville bara höra något nytt, och somliga gjorde gäck av Guds ord (Apg. 17:21,32). Många judar lät sig inte heller omvändas av ordet (Luk. 19:41-44). Kung Jojakim skar sönder och brände i vrede upp den bok, ur vilken Guds ord genom Jeremia blivit föreläst för honom (Jer. 36:22-24). Gud förmanade Israels folk att inte använda sabbaten efter eget tycke (Jes. 58:13). Judarnas tanklösa gudstjänst var misshaglig för Herren (Am. 5:21-23) och medförde ökad förblindelse (Jes. 29:13-14).

Ej ditt hus nu folket gläder,
öde står den helga ort
där de fromma mödrar, fäder
sökt och funnit himlens port.
Med din stav som sviker ej
du dem förde hem till dig.
Deras barn, ifrån dig vikna,
hjordar utan herde liknar. 

40 Får inget arbete utföras på vilodagen?

Det arbete som kristlig kärlek fordrar och inte utan våda kan uppskjutas får förrättas även på vilodagen.

Sabbaten blev gjord för människans skull, inte människan för sabbatens skull. (Mark. 2:27)

Det är lovligt att på sabbaten göra vad gott är. (Matt. 12:12).

Kristus helbrägdagjorde på sabbaten den sjuke vid Betesda (Joh. 5:1-14). Jesus gillade att man på sabbaten gav människor och djur föda samt räddade dem ur livsfara (Luk. 13:15, Matt. 12:11-12). Aposteln Jakob kallar det en ren och obefläckad gudstjänst att besöka fader- och moderlösa barn och änkor i deras bedrövelse och bevara sig obesmittad av världen (Jak. 1:27).


41 Vem är vår nästa?

Alla människor, både vänner och ovänner, kända och okända, fattiga och rika.

Älska era ovänner och be för dem som förföljer er. (Matt. 5:44)

Vinnlägg er på allt sätt om att i gudsfruktan bevisa broderlig kärlek och i den broderliga kärleken allmännelig kärlek. (2 Petr. 1:5,7).

Om nära, om i fjärran land
en mänska bo vill fästa,
hon vårdas av Guds allmakts hand
och får hans godhet gästa.
På slätt, på berg,
hur skild i färg
och språk och stam
hon träder fram,
är hon ändå din nästa.

42 Hur ska vi älska vår nästa?

Vi ska älska vår nästa såsom oss själva.

Du ska älska din nästa som dig själv. (Matt. 22:39).

Allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det ska ni göra för dem. (Matt. 7:12).

Hjälp mig att älska min nästa,
inte på avstånd, men här,
nu när han kommer och vädjar,
nu när han vållar besvär.

(SvPs 214:2)

Fjärde budet: Hedra din far och din mor, för att det må gå dig väl och du må länge leva i ditt land